Hur goa grabbar som
helst!
Två helkvällar i rad med dem och en härl
igt envis träningsvärk i dansmusklerna gör sig påmind. Fantastiskt! Dansband har alltid varit en del av mig och den kärleken ändras INTE. Det är så fint att se alla leenden spridas över dansgolvet. Det är glädje, det är personligt, det är äkta! Helt underbart.
JAJAMEN! Bjud upp till dans!
KRAMKALAS!
Idag skulle jag ta mig en välförtjänt promenad in till stan för att kika på fina saker på galgar. Precis utanför mitt hem när jag som bäst höll på att gå över gatan kommer det en färgstark tant med stadig fart upp jämsides med mig. Hon hasplade ur sig ”Om du inte gick så fort hade jag bett dig att bära de här!” samtidigt som hon höll upp sina tre väskor som hon kånkade på. Det ska tilläggas att hon hade en piffigt ljusrosa nyans på sin kalufs, rosa hårspännen i denna piffigt ljusrosa kalufs, en lila jacka och ett par enorma (tjocka!) glasögon på nosen. Vilken färg på glasögonen? Jajamensan! Helt rätt. Rosa. Det slutade med att jag gick i sakta mak med denna rosa varelse in mot stan, pratandes om livet. Det visade sig att vi hade rötter på ungefär samma ställe. Hon hade till och med dialekten kvar. Hon var kool där hon trippade fram! En krutgumma som gjorde intryck.
Varje människa har en egen berättelse att berätta. Håll öronen öppna! Man vet aldrig vad man kan få höra…
GLAD PÅSK. GLAD KYCKLING. GLAD JAG!
Den tokiga spralligheten i kroppen gör sig påmind… ÅH FNISS!
För ett år sedan var jag på jakt efter unikt speciella chokladägg med färgglad folie. (De är alldeles underbart bra för smaklökarna!) Utan resultat dock, trots modig insats av både mig och fluffiga hjältar. Trodde Påskharen skulle komma med åtminstone ETT sådant i år - som kompensation, men icke... Herr Hare verkar ha bättre saker för sig. Men nej. Ja ä int' bitter. Beach 2010 är så mycket gladare istället! Flin.
Nu blir det Blåkulla med kvast, katt och kittel. Swooosh!
När jag var liten hade jag som målsättning att läsa alla böcker i världen. Det går lite hipp som happ med det måste jag väl erkänna. Ibland kan saker och ting te sig lite mindre innan man har hunnit skapa sig en uppfattning om det man faktiskt pratar om.
